Nya laster: rostade hasselnötter och pepparkakor. Samt äpplejuice.

Imorgon blir det kontroll. Igen. Vill nästan grina pga detta. Jag tror hen kommer snart.

Den här foglossningen är alltså inte att leka med. Sitter på obehagligt ställe. Bebisen lever rövare i magen mest på natten och morgonen. Selma var mest aktiv på kvällen. Jag undrar vem vi kommer att möta. Hoppas på ett friskt, trevligt barn!

Min lilla S är så stor. Självklart leker hon bara med pojkar på dagis! Även de äldre pojkarna. Ingen är förvånad. Jag är ingen rosa typ och jag ogillar könsstereotypiska kläder mm, men jag älskar ju även klänningar och flätor. Det gör inte hon ?. Lillebror/lillasyster M kanske gör det! Hoppas.

Man kan inte dö av ryggsmärtor va?

Nu är det alltså 22 dagar sedan tappen konstaterades kraftigt förkortad och läkaren sade "du får ställa in dig på att föda barn inom två veckor". Trots mängder av celluliter, konstanta smärtor, en massa sockerkilon och en hel del gnäll känner jag mig lite som en kämpe. Visserligen gör jag knappt nåt annat än att ligga i sängen. Men för mig är det en kamp.

Annars är jag mest bara orolig och less på världen. Var kommer all denna ondska ifrån? Hur ska vi kunna uppfostra våra barn till trygga säkra människor i denna förskräckliga värld? Jag blir bara ledsen. Och orolig.

Jag har nog inte riktigt förstått förrän nu hur vansinnigt intresserad jag är av politik. Känner dock att jag kan alldeles för lite. Läsa kurs? Vad läser man då? Statsvetenskap?

Min pappa är nästan sjukligt insatt i världens politik. Jag tror han vet mer om Sveriges politik än vad jag gör. Likadant var det med min värdpappa i Belgien. Det är beundransvärt tycker jag och I min värld tyder det på intelligens.

Trots att jag är så trött just nu känner jag ett enormt behov av att lära. Helst om politik och lagar. Det ni!

Alltså herregud vad liten jag var när jag väntade Selma! Jag är fem kg tyngre nu än då men det ser ut som ca 15. Jag vill ha tillbaka min kropp sen. Det kommer bli k ä m p i g t. Det är inte superstor skillnad på magarna faktiskt. Rumpa och lår är dock gigantiska denna gång jämfört med sist. Viktuppgång i v.34 9-10 kg, dvs samma lika som med Selma.

Bilden till vänster är i v.33 med S. Den till höger är från idag, i v. 34 med lillhen!

Men varför ställer man upp i detta program, som vegetarian, om man är allergisk mot typ allt?

Den här bruden kan ju inte äta nåt de serverar?

Nu har vi passerat gränsen för vecka 33 (32+1 idag). Alltså hoppas vi bebis håller sig inne i två veckor till. Minst. Det här sängläget håller på att driva mig till vansinne. Men jag gör mitt bästa. Har fruktansvärt ont i ryggen och får ta bricanyl på eftermiddagarna och kvällarna för att lugna sammandragningarna men det går ändå ganska bra.

Fast jag blir på ett satans dåligt humör och orkar nästan ingenting. Det är jobbigt. Jag vill så mycket men orkar så lite. Och får ju i ärlighetens namn inte göra så mkt. J är trött men gör sitt bästa. Jag hoppas min mamma kan avlasta oss lite i helgen så J kan få sova. Vore great.