I mitt jobb ska man vara känslosam och stenhård på samma gång. Idag fick min finaste stjärna ett dåligt besked. Allting kraschade för familjen. Psykologi, psykiatri, empati, medmänsklighet och sorg- allt ska man ( eller jag) klara av på samma gång helst utan att krackelera.

Hur gör man det? Hur sväljer man det utan att gå under? Jag fick kämpa för att hålla tillbaka tårarna, för att härbergera deras ångest och inte känna efter själv. Den fina stjärnan som kämpat mot oddsen, som lyser så vansinnigt klart.

Jag bär mina känslor utanpå kroppen i de allra flesta fall. När jag gick hem funderade jag på vilken gåva det är att leva och få uppleva hälsa. Det låter som jag blivit religiös, men sanningen är att jag haft en tung dag på jobbet. Jag har bevittnat en typ av dödsbud och sett dödsångest komma fram på olika sätt.

Och jag saknar de bästa, mina nära och kära. Jag ville vara en boll när jag gick hem. Hos någon av dem som jag vet alltid har en plats i soffan, om jag vill vara en boll. Jag blir ledsen över avståndet, Stockholm och Sundsvall är alldeles för långt bort ibland. Jag har ingen sån här, ingen bollkompis. Jag är däremot grymt glad över att ingen mötte mig i ångesten på jobbet, det hade blivit överslag. Den enda som hade kunnat göra det lämnade mig ifred, tack.

Jag ville ju inte räkna mer, men det här året kommer jag få räkna flera gånger. Och det kommer göra ont som fan.

 

P

24 februari 2011 08:40

Innerligaste kramen till dig

 

Maria

24 februari 2011 09:48

Åh, jag förstår att det var tungt och väldigt svårt. Stjärnan hade vuxit till en stor glänsande stjärna och verkligen pekat fingret till döden. Blir ledsen då jag förstår att kampen inte hjälpte. Familjen kunde inte haft en bättre än du vid sin sida. Kram

S L

24 februari 2011 12:03

Tack. Det är inte skrivet i sten ännu, men ganska hopplöst. Hua. Ibland skulle jag vilja jobba på Ica eller nåt. Kram.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

När man tänker farligt och lever ut det...

Snälla snälla låt min magkänsla ha fel. Jag vet inte hur jag skulle tackla det. ...

Har aldrig aldrig varit så glad över att få besök av tant röd. ...

Nu var det ett tag sedan. Det finns såmångs saker som stör mig just nu. Måste skriva ner dem innan jag blir galen. Jag vantrivs med att vara föräldraledig just nu. Hjärnan orkar liksom inte arbeta på lågvarv längre. Tålamodet har gått och dött. ...

Tittade som så många andra på inställningen i fredags. Lyssnade på talet och grinade. Har varit som besatt av CNN under helgen. Såg talet från CIA igår, grinade igen. USAs nye president är en maktgalen fascist som inte kan ett skit om politik. Som...