Tiden läker visst alla sår.


Mitt blöder fortfarande våldsamt.

Under min graviditet slutade mitt hår att växa, både på huvudet och på benen. På andra ställen växte det mindre fort än innan. Sedan tappade jag ju en stor fläck hår och stressen var ett faktum. Redan efter några dagar började dock håret växa tillbaka. Det var inte förrän jag slutade amma som håret började växa igen och det är inte förrän nu under de senaste månaderna som mitt hår har fått tillbaka glansen och börjat växa på riktigt. Det har också blivit betydligen tjockare.

Ja, kan kan verka världsligt och barnsligt men för mig är det inte det, utan ett tecken på att kroppen mår så himla mycket bättre än på länge.

Ikväll har jag varit på ett danspass och under detta slog det mig hur mycket jag saknar att dansa och att träna. Nu är det dags!

Ny stad. Nya möjligheter. Nya erfarenheter.

Jag vill gärna gå ut och dansa på krogen snart också... Vem hakar på?

Jobba eller plugga?

Hur fan ska jag göra?

Rekrytering eller avdelning?
Basår eller vub?
Vub eller kurser?
Slita flera år till på studielån eller tjäna pengar?
Har sambon ens jobb till hösten?

Hjälp!

Kanske ska jag läsa till narkossyrra, det måste va askul!

Det var den skönaste känslan ever att bli smärtfri av Fentanyl och sen sövd. Nu vill jag bara hem.

Och AJ för grön PVK!

Jag hatar dig.

Bara så du vet.