Jag fyller faktiskt år snart...


Från Ikea: Ludde fårskinn, sanela kuddfodral vita (2st) och en Ursula pläd vit.

Från royaldesign: Arne Jacobsen koppar i porslin med "S" och "J" samt kopp i melanin med "S" och tallrik i melanin med alfabetet. I löv them!

De är tillbaka: drömmarna och de är otäckare än tidigare. De förföljer mig och det är tröttsamt.

Min vän hade rätt, det där var en obehaglig diss och jag borde ha fattat det direkt. Inte varit patetisk och försökt ställa till rätta.

Jag menar: varför skulle någon som x någonsin vilja vara med någon som jag? Och när x sett förbi allt så vill han såklart inte va vänner. Inte konstigt.

Inte konstigt alls.

Idag har vi köpt en ny soffa och en fåtölj. Och snart är de nya hyllorna med dörrar är snart klara.

Skulle bara ha haft den där mattan från Mio.
Och utegruppen.
Och en grill.
Och en hammock...

Sverige är ett fritt land, man får tänka och tycka precis som man vill. Förut hatade jag folk som tyckte de hade mer rätt än andra för att de hade barn. Typ " du kan omöjligt vara tröttare än jag, du har ju inga barn".

Fel. Nog var jag lika trött men på ett helt annat sätt.

Däremot så stör jag mig fruktansvärt mycket på folk som inte har eller haft småbarn som tror sig veta hur det är. Alla barn är visserligen olika men har man inga barn går det inte att helt veta HUR det faktiskt är. Så är det bara.

Vi skulle ju aldrig slå på tv:n eller använda ipaden. Alltid ha tålamod osv. Tro mig, det är en utopi. Det funkar inte så i dagens samhälle. För hur det än är, måste livet rulla på samtidigt som man har sitt lilla barn hemma. Det är tuffare tidskrav nu än för 30 år sedan. Det är också helt andra tider. Jag är helt för att spendera tid med mitt barn. Jag läser, leker, roar, sjunger och gör allt sånt där. Men ibland behöver jag andas. Eller typ bajsa. Då är tv:n bra.