Lilla pandan somnar hellre på bröstet än letar mat...

Igår när de meddelade att lillan skulle ligga i lampa över natten bröt jag nästan ihop. Det är vanligt jag vet men det spelar ingen roll. Det har varit så mycket nu i flera månader. Vi är båda så ofantligt trötta, bra mycket utöver den vanliga "fåenbebis"-tröttheten. Men jag har ju också varit gravid i flera månader och således ganska ego. Så mitt under mitt hysteriska gråtkalas igår blev J också ledsen. Han sa" jag vill att du ska få ha det bra nu".

Och sen sa han "det får aldrig aldrig hända henne någonting". Där och då slutade det nog handla om mig för alltid.

Och lillan är pappas lilla flicka- från dag ett. Hon kommer få allt det jah själv inte fick. Lycka