Vi testade pandas nya åkpåse och sjukhusets vagn idag. Dock var vi bara ute en kort sväng eftersom det är hur kallt som helst och vi blev nojiga för lillans skull. Dagarna här på sjukhuset består mest av sondmatning och pumpning. Vi kämpar med amningen men lillan är så trött. Tydligen är vecka 35 tröttvecka i magen, den vecka när de knappt rör sig för att samla på sig underhudsfett- vi kan alltså inte räkna med att hon ska orka just nu.

Det är frustrerande och jobbigt. Bilirubinvärdet hade stigit idag så kanske blir det lampa igen imorgon. Och annars kommer dagen se ut ungefär som de senaste fyra gjort, förutom att J's föräldrar kommer. Jag längtar hem så det stör. Fattar inte hur det ska gå om vi måste stanna i fem veckor så håll tummarna för att vi kommer hem tidigare!

Hon är det allra finaste jag vet. Trots att hon är mini och har sond. Små växer till sig och då åker sonden bort. Det går framåt, igår hade hon gått upp istället för ner vikt. Jag har också fått igång mjölken bättre så hon får just nu mer bröstmjölk än ersättning- vilket känns bra! Så idag får vi se om vikten fortsatt vänt upp och om panda kanske måste "sola" igen. Hoppas inte, lite gulaktig är hon dock.

Sömn är ju något icke-existerande. Jag som skulle använda de sista veckorna av graviditeten till att vila- tji fick jag. Jag saknar magen och känner igen lillans rörelser från när hon låg i den. Däremot saknar jag inte foglossningen och den mor slutet så fruktansvärda ryggsmärtan!

Men varför ska jag egentligen sakna magen när jag nu har världens finaste panda?