För en vecka sedan kom vi precis in till förlossningen. Sju dygn har passerat sedan barnmorskan konstaterade att "ni kommer föda barn idag". En vecka sedan chocken och lyckan. Den här veckan har varit den kortaste och längsta i mitt liv. Aldrig förr har jag varit SÅ lycklig, olycklig, trött, orolig, förundrad och totalt i extas som under dessa sju dagar. Det är en märklig och kraftfull känsla, ja alltså den när hela livet förändras över ett dygn. Min kontrollerande personlighet har helt klart fått sig en törn under denna resa och ibland tänker jag att det var tvunget och att detta var naturens sätt att "ordna det" på.

Jag tänker skriva ner en förlossningsberättelse under helgen. Mest för att kunna spara den sen.

Idag ska jag gå och väga mig. Tänker att vi tar en utflykt till B3 och lånar vågen. Om vi orkar. Men helt ärligt, det är lite trist att se ut såhär bara sju dagar efter förlossningen. Hade räknat med lite mage att kämpa bort. Några kilon finns dock helt klart att arbeta bort men jag har en känsla av att amningen kommer fixa dem. Jag är nämligen så hungrig nästan hela tiden så det känns som jag håller på att svälta ihjäl. Spännande, mycket spännande.